Sandras reflektion

När vi fick reda på att vi skulle arbeta med Storyline, var det något helt nytt för mig. Jag har aldrig använt mig av det arbetssättet tidigare och hade heller aldrig hört någon annan som gjort det. Jag tyckte till en början att det var svårt att få grepp om vad storyline var. Men efter handledning och diskussioner förstod jag vad de var för något. Jag tyckte att det verkade som ett intressant arbetssätt att använda sig av i förskolan. Det var dock svårt att inte veta hur mycket man som pedagog fick styra, men jag tror om arbetet hade skett på riktigt i en barngrupp hade det nog varit lättare och mer naturligt.

Vi startade arbetet med att välja vilket område inom hållbar utveckling som vi ville arbeta med. Vi valde att arbeta med källsortering. Vårt arbete behandlar de sociala, ekonomiska och ekologiska dimensionerna av hållbar utveckling. Vi fick en planeringsmall till stöd för att planera bland annat aktiviteter och nyckelfrågor. Nyckelfrågor är det som är starten i ett storyline arbete och det är nyckelfrågorna som driver arbetet framåt (storyline.se). Det är viktigt att nyckelfrågorna är öppna så att barnen får tänka och bilda sig egna tankar och funderingar. Öppna frågor anser jag är viktigt att man använder när man arbetar med barn, då man mer får ta del av barnens egna tankar och funderingar. Vi valde att skicka brev för att inte visa barnen karaktärerna innan de hade fått skapa sina egna. Detta valde vi att göra bara för att barnen själva skulle få fantisera fritt och inte ha en bild framför sig om hur skogstrollen ser ut, utan de fick skapa sig en egen uppfattning. Vi hade samma syfte med miljön, för att barnen skulle få skapa sin egen miljö utan att bli påverkade. Som avslutning valde vi att karaktärerna skulle komma på besök för att barnen skulle få ett ansikte på vilka dem var. Vi valde att visa barnen karaktärerna för att de ska känna sig trygga och förstå hur mycket man kan använda sin fantasi. Om pedagogerna är aktiva i verksamheten och använder fantasi och lek lockar de även barnen att våga pröva (Angelo och Saether, 2012).

Jag anser att storyline är ett bra arbetssätt att arbeta med i förskolan. Man tar vara på barnens tankar, idéer och arbetar vidare med det. Barnen får vara delaktiga och ha inflytande över verksamheten. Björklund (2014) beskriver att demokrati inte bara handlar om att rösta, utan det handlar om att barnen ska få chansen att påverka och komma med egna idéer. Storyline skapar ett lustfyllt lärande då det både är spännande, kreativt, en lek och att barnen får chansen att påverka. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation. (skolverket s.12, 2016). Jag anser att det är hyfsat enkelt att använda sig av IKT i storyline arbetet. Det finns flera digitala verktyg som man kan använda sig av men vi använde oss av bland annat filmkamera och Ipads där vi spelade ett spel om hur man källsorterar. Med detta utmanade vi barnens tankar och förståelse för hållbar utveckling och förmodligen tycker jag på ett lustfullt sätt. Enligt Kjällander och Moinian (2014) som refererar till Sandvik, Smørdal och Østerud (2012) menar att tidigare forskning visar på hur digitala verktyg kan användas i förskolan och det har visats sig att barnen blir mer engagerade i att lära sig något med digitala verktyg och att det är ett bra sätt att lära sig på.

Jag kan absolut tänka mig att arbeta med storyline som ett arbetssätt när jag börjar arbeta i förskolan. Att kunna använda sig av nya eller andra sätt att tänka är ett viktigt perspektiv inom lärande för hållbar utveckling (Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér, (2012). Som pedagog är det viktigt att vara delaktig, lyhörd och nyfiken på vad barnen har för tankar och idéer och att man arbetar vidare med deras förslag (WWF, 2009). Jag kan tänka mig att arbeta med storyline även inom andra ämnesområden och inte bara i hållbar utveckling, eftersom man verkligen engagerar barnen i något och där de får vara delaktiga och ha inflytande. Jag tror att detta arbetssätt är både lustfyllt för pedagoger och barn. Ett lustfyllt lärande är något vi ska sträva efter. Vilket även står i läroplanen; Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter (Skolverket s.9, 2016).

Referenslista

Angelo, E. & Saether, M. (2012). Barnet och musiken. En introduktion i musikpedagogik för förskollärare. Malmö: Gleerups, s. 114-121.

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012). Lärande för hållbar utveckling - är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. I [Elektronisk]. Hämtad 2018-01-09 från http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Kjällander, S. & Moinian, F. (2014). Digital tablets and applications in preschool. Preschoolers’ creative transformation of didactic design. Designs for learning, 7 (1), s. 10-33.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. (Ny, rev, utg.) Stockholm: Skolverket.

Storyline. Hämtad 2018-01-09, från http://storyline.se/

Världsnaturfonden WWF. (2009). Förskolan för en hållbar utveckling. I [Elektronisk]. Hämtad 2017-12-30 från, https://www.wwf.se/source.php/1603564/Frskolan%20fr%20en%20hllbar%20utevckling.pdf